Under molnen - för en stund

Då var man tillbaka i någon form av verklighet igen. Eller om man ska hålla sig under molnen för en stund så är väl den rätta benämningen tillbaka på jobbet. Örnsköldsviks renhållning behöver ens utmärkta tjänster så...visst ställer man upp! Jag hade blivit aningen nedgången efter ungefär två månaders ingenting och trots att det var jävligt jobbigt att kliva upp i morse så känns det skönt att äntligen få göra någonting vettigt. Gissa om jag har längtat efter pengar. Jag är torsk på pengar.

Det kändes jävligt jobbigt att behöva överge mina pluggpolare nere i Södertälje. Två dagars fest var inplanerad men jag fick ge upp planerna efter en snabb koll på kontot. SJ:s biljettpriser blir bara värre och värre. Snart är idioterna uppe i en månadshyra för en resa Norrland/Stockholm. Givetvis så passade mina polare på att ringa ungefär 20 gånger när de var på fyllan och vred om kniven lite extra. Den här gången var jag dock smart nog att inte svara.

Jag vet inte har jag blivit tråkigare nu? Fan, det är nästan så att jag börjar märka det själv. Ibland tycker jag att andras glädje och sk. skitsnack bara är jobbigt. Det här med arbetslösheten börjar ta på mig nu. Kanske tycker jag för mycket synd om mig själv? =)

Äntligen har saker och ting löst sig med facket och min a-kassa. Det tog bara tre månader. Vilka j-la idioter. Det krävdes att jag ringde dom 716 gånger. Ett tips till er andra, när man talar med myndigheter ska man inte vara trevlig. Man ska tala om hur jävla less man är på dom och hur dåliga dom är. Då händer det saker. Något som inte kunnat processats på tre månader pga. att de har för lite tid går på tre sekunder när man undrar om de är dumma i huvudet eller om de är totalt inkompetenta.

Jaha, nu är det jul igen. För en gångs skull så har jag faktiskt varit så där oerhört förutseénde som bara jag kan vara. Julklappsinköpen är redan bortgjorda. Vanligtvis så brukar man ju tillhöra den där tragiska skaran som springer ut dagen innan och sliter ned vad skit som helst från hyllan. Men i år är det något helt annat. Jag gjorde nämligen bort det igår. Hela två dagar innan, så på ett sätt så känns det oerhört stabilt. I år slipper jag ha panik, det gjorde jag bort redan i går. Farsan hade som vanligt inte önskat sig någonting så han får det tråkigaste man kan ge bort, och det som är mest standard. En skjorta och en slips. Morsan en oljespray och en kokbok. Jag hoppas att hon inte ser det som någon form av pik. Morbror med bihang, ett set handdukar som jag kom över billigt på Coop. Ni ser! Jag är tråkigare än någonsin.

Har inga större planer för kvällen. Trots att jag tagit det ganska lugnt i två månader så gör en enda arbetsdag att det känns skönt att återigen få slappa och vara likgiltig. För det är väl trots allt det som livet går ut på...eller? :)

Eftersom jag inte skickat ut några julkort så skickar jag ut mina julhälsningar här istället:

Till alla berörda - en God Jul och ett Gott Nytt År!

Dygnvändaren

De säger att man aldrig ska hoppas på någonting. Att man aldrig ska bygga upp förväntningar på att någonting ska gå bra, att man ska lyckas med någonting. Man blir bara besviken när det inte går hem. Detta var jag ju medveten om, även fast jag tyckte att intervjun i Timrå gick bra. Innerst inne så trodde jag ju att jag skulle få jobbet.

När sedan samtalet kom, "i början av december" som utlovat. Så blev jag bara så oerhört besviken av att höra att jag inte var den de letade efter.
- Du har inte den pondus som en erfaren skulle ha i arbetet. Hur fan klämmer man ur sig något sånt egentligen? Det hade räckt med att säga, vi har anställt någon annan. Bättre lycka nästa gång. Istället får jag någon idiot som vill förklara exakt hur de tänkt och som ordagrant berättar varför de valt bort mig. Det behöver jag inte.

Ska sanningen fram så är det svårt att vara trevlig i sådana stunder. Men du ska veta att jag verkligen ansträngde mig.

Jag trodde aldrig att det skulle ta så pass hårt faktiskt. Att det verkligen skulle sänka mig ned till en position som jag länge sedan lämnat och inte skulle återvända till. Efter beskedet måndag kväll så har jag inte haft lust att göra någonting. Vägen till att söka nya jobb blev plötsligt så otroligt jävla lång. Men, det är nog bara att bryta ihop och komma igen. Dessa två dagar efteråt är faktiskt de två enda dagarna som jag inte ställt klockan och nu har jag verkligen börjat vända på dygnet ordentligt. På ett sätt så känns det bara skönt.

Om vi ska fortsätta med det negativa så blev det inte någon Södertäljeresa till helgen heller. Alla gamla klasskamrater ska samlas och festa lite. Det hade jag faktiskt behövt. Att få skratta lite. Klart, jag skrattar ju nu också. Men bekymren känns oftast väldigt avlägsna tillsammans med de där galningarna.

Trots det där, att det inte blir någon resa så ser jag ändå fram mot helgen. Det är mycket som ska hända och det mesta går i idrottens tecken. Det blir mycket skridskoåkning, hockeyspelande, innebandyspelande. Det känns bra, för i dessa tillfällen är nog de enda som man inte tänker på arbetslöshet, arbetssökande och det faktum att man är totalt jävla pank, utblottad och känd som den största spenderaren i modern tid. Det har aldrig varit något problem att göra av med pengar om man säger så.

VM-lottning på fredag. Hur ser drömlottningen, mardrömslottningen ut? Jag säger som så att alla grupper som inte innefattar Brasilien, Argentina, Australien, USA, Japan, Sydkorea är bra. Serbien slipper vi gärna också.

MODO förlorade mot LHC igår. Ärligt talat så tror jag inte MODO tar en poäng mot Linköping i grundserien. Det känns alldeles för långt borta. Räcker jättebra om poängen kommer mot HV imorgon istället. :)

Vad jag ska göra idag? Mycket viktigt och seriöst förstås. Eller vad sägs om att ha 9 avsnitt på säsong 4 av Sopranos att avverka? Jag har till på fredag på mig. Det ska gå.