Nog personligt ändå

måndag, september 11, 2006

Om jag hittar dit

Det är faktiskt ganska roligt. Hur man fungerar. Egentligen så vet jag inte vad man menar med det, men bara själva studien runt det hela, och funderingarna kan från och till vara rätt lustiga. Som bekant har jag varit arbetslös en tid, eller ja..inte direkt arbetslös...jag har inte hunnit med det eftersom jag träffade på min gamla chef på kommunen som snabbt återinsatte mig i min gamla tjänst på sopstationen. Sitta och väga lastbilar..yada, yada, yada. Mina trogna läsare vet vad jag pratar om. Det är det jag gör nu, och trots att jag gått och anmält mig arbetslös, och totalt suttit 6 timmar på arbetsförmedlingen så jobbar jag mer nu än vad jag gjorde tidigare.

Det jag vill komma till är hur man tar andra människor sett till hur man mår, jag vet inte men att jag inte fick fortsätta på mitt gamla jobb verkar ha gjort mig mer glad och mer framåt än tidigare. De jag jobbat med här tidigare tar jag på ett helt annat sätt. Jag blir inte ens irriterad på idioterna som kommer förbi och vill slänga grejer längre. Ingenting har hittills fått mig ens en gnutta irriterad. Jag bara skrattar. Fast, man får väl lägga till "än så länge". Med lite paus så är ingenting slentrian längre.

Förut kunde jag tycka att kommentarerna "jag ska slänga skräp", "jag har allt möjligt rat" och samtliga meningar med ordet "virke" i var jäkligt irriterande. Det tycker jag inte längre. Allt är roligt. Bring it on. Jag har till och med rekordskämtat med Conny the cavetroll så att han nästan vek sig dubbel. Jag blev nästan rädd då han skrattade, mest för att jag inte var riktigt säker på om han grät, skrattade eller fick kväljningar. En väldigt ovan situation, banne mig.

En annan situation jag kan knyta till det här är något som jag funderat på, ännu en så kallad ond cirkel. Eller ond och ond...en cirkel i alla fall. Jag blir deprimerad om jag går utan jobb för länge, men samtidigt så tycker jag det är skönt att vara ledig. Igår satt jag hemma i lägenheten och kände mig inte alltför illamående över att det var söndag, jag var ju trots allt ledig idag. Mådde rätt gott över det, att inte behöva kliva upp allt för tidigt och sedan bara sitta och ta det lugnt. Söka lite jobb och göra lite andra ärenden som trots allt behövs göras ibland. Men då runt 21-tiden ringer chefen och säger att jag måste masa mig hit idag också. Det är just den känslan, samtidigt som att man blir lite glad över att man får jobba så tycker man att det känns jobbigt att behöva kliva upp och sitta här hela dagen. Det är väl så att man innerst inne är en ganska lat jävel. Det är nog där skon klämmer.

Imorse ringde klockan 06:00, jag visste inte var jag befann mig. Det tog ungefär en minut att förstå att jag var vaken och ytterligare tio för att resa mig upp och ta mig in i duschen, spolhallen. Tillbaks i arbetet och har just fått veta att jag ska jobba imorgon också. Bra på ett sätt, men dåligt på ett annat. Man bestämmer sig aldrig och efter detta konstaterande har jag bara en enda fråga kvar...

...när fan blir jag miljonär?

Förmodligen aldrig.

Ikväll blir det inte många knop. Den största energin kommer läggas på matlagning och sedan har jag inte riktigt lagt upp planerna. Det luktar tv, lite datorkoll och bara allmänt mys. Jag kommer sitta uppe för länge och imorgon 06:00 när klockan ringer, kommer jag inte ha en aning om vem det är som tittar tillbaka på mig från spegeln.

Om jag hittar dit det vill säga.