Fantastiskt

Usch och ve. Det är så mycket som händer just nu. Man hinner som knappt med själv. Först och främst fullt upp på jobbet där säljarna sliter i var sin arm på mig och den andre teknikern (kodnamn: P) roar sig med att vara ledig. Men ja, det ska väl slitas på dom som är unga. Konstigt vore det annars.

Var och tittade på en lägenhet ikväll med, helt fantastisk var den. Jag säger detta i jämförelse med min gamla då förstås. Den är inte fantastisk, den är ofantastisk och liten. Dessutom har den inget kök. Kylen med frysfack har ett frysfack som är trasigt. I den nya hade jag till och med ett fräscht badrum och en alkov för sängen. Fantastiskt. Det här stycket har många fantastiskt, vilket jag förstås är fullt medveten om. Jag har lust att flytta in direkt.

Det vore fantastiskt.

Nu gäller det att genomlida den här veckan, skönt med kortvecka nästa. Funderar dessutom på att ta ledigt på onsdagen nästa vecka. Så, bara två dagar nästa. :) Det känns positivt. Alltid bra med långledigt.

Jo, just. Smörgåstårta. Ikväll slank det ned tre bitar. Min faster fyllde 60 år. När jag anlände till hennes hem var mina föräldrar på plats och de upplyste mig om att jag hade köpt blommor åt min faster. "Jaha, se där ja. Grattis på dig. Vad fina dom var." :) Det måste varit ganska övertydligt att jag var där för att frossa tårta. :) Smörgåstårta är jag väldigt, väldigt svag för. En av livets bästa uppfinningar.

Tror jag gör er alla en tjänst och stannar här. Det kan ju trots allt vara rätt skönt att skumma igenom ett kortare inlägg ibland också.

Tycker ni inte?

Seinfeld-dilemmat

Måndag, måndag, måndag. Den här måndagen har inte varit särskilt annorlunda än andra måndagar. Som vanligt så var jag millimeter från att försova mig och som vanligt kom jag in på kontoret tio minuter efter jag borde varit där. Får alltid kompensera det med att sitta över tio minuter. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det fortsätter dock vara ganska lugnt på jobbet. Det är tredje veckan nu och jag glider på ganska bra. Vilket förstås har sina för och nackdelar.

Har slagit på träningstempot ganska hårt nu också och jag är uppe i hela fyra gånger i veckan nu. Det är inte någon form av beach 2008 på gång, lika bra att slå fast det. Men sanningen är ju att man mår jäkligt bra när man får gå därifrån och känna att man faktiskt fått lite motion. Om jag säger som så...motionen behövs. Minst sagt. Dessutom så gör träningen det lättare att jobba.

Jag har sett mycket Seinfeld på sista tiden. Alltså helt allvarligt så blir man ju lite störd i huvudet av att se på den serien, och när J.N dessutom klämmer två hela säsonger på mindre än en vecka så ser jag små "Seinfeld-dilemman" överallt.

Ett exempel är en expedit på Statoil macken alldeles bredvid mor och fars villa. Han (ja, en HAN, det är helt otroligt) agerar precis som vi har känt varandra i flera år. Utan någon speciell anledning. Igår hade han ett utlägg över att han hade varit förkyld i fyra veckor och inte fått sova på nätterna. Än värre var det när han dessutom väckte sin lillgrabb i sina hostattacker. Jag höll inte på att ta mig därifrån och trots att det stod en tre-fyra pers i kö såg han inte speciellt stressad ut. Frågorna jag ställde mig var dock, varför är han så trevlig? Jag vet att man ska vara trevlig mot kunder, men den här killen tar ett steg längre.

Hur jag hamnat i det här dilemmat vet jag dock inte, men jag misstänker att det har att göra med en biljettincident förra sommaren där både han och jag fick slå våra huvuden ihop för att skriva ut några biljetter till Bruce Springsteen. Men ja, annat än det vet jag inte...

Mina läsare har mage att kritisera mig för att jag först och främst kritiserar Borlänge och dessutom för att jag varierar kodnamn för de som omnämns. Svaret till Borlänge kritiken finns i det förra inlägget och när det gäller kodnamnen har jag inte bestämt mig riktigt ännu, får återkomma med beslut i det här. Zulu niner ES tango är dock klockrent.

Nu blir det spinning. På mitt första spinningpass någonsin för några år sedan började jag blöda näsblod. Instruktören kommenterade det hela med att vråla ut till hela gruppen: "kul att se att det är nån som tar i iaf!". Jag vet att jag ska ha det blogginlägget liggande någonstans. Tror jag får lägga in det här någon dag. Lite av en klassiker. Hur som helst, själv tyckte jag inte det var lika kul...

Nåväl...off I go.

Jävla 06:50

Ja, så var det måndag igen. Det är egentligen hur mycket som helst som borde skrivas och poneras men jag har egentligen inte den inspirationen just nu. Fredagkväll bäst som vanligt, även fast jag störs över hur min nuvarande jobbrytm gjorde att jag blev så där dödligt trött innan klockan 23. Var i säng vid halv ett.

Vaknade på lördagsmorgonen av att väckarklockan ringde. 06:50. Jävla 06:50. Det är faktiskt smått fascinerande att en människa kan bli så trött att han glömmer att stänga av väckaren på en lördag. Jag kommer ihåg hur jag släpade in mig på toan, halvt i koma - och sedan tillbaks till sängen. Långsamt hade jag faktiskt hunnit vakna till och jag hörde mig själv säga högt ut i rummet: "Men faan, det är ju lördag!".

Huvudet landade kort därefter på kudden igen och jag skulle inte vakna förrän några timmar senare av att mobiltelefonen ringde. I andra sidan var en aningen upprörd moder som rapporterade att morfar åkt in på sjukhuset än en gång och den här gången såg det värre ut än vad det gjort på mycket länge. Jag tänker inte tråka ut er med den historien mer än så, utan de som jag tycker förtjänar fått veta varför allt är som det är, vet redan. Det hela slutade med att jag kom hem strax efter 22 och sen hade jag inte lust att göra så mycket mer av den lördagen. Allt slutade med lite film i fotöljen, och återigen blev jag alldeles för trött, alldeles för tidigt. Klarade bara av att vara uppe 40 minuter längre än fredagskväll. Jag som alltid varit en nattmänniska. Jobb förstör nattmänniskor. Skandal på min ära. Skandal.

Mest dåligt samvete har jag av att ha missat E:s födelsedagskalas, speciellt efter hur jag uppförde mig på statt senast. Även fast jag vet att jag inte borde ha det, har jag det...

Söndag, och jag vaknar tidigt än en gång. Lyckligtvis har jag planerat för det här och har sista säsongen av Seinfeld i dvd:n. Kliver inte upp förrän efter två och efter 6 avverkade avsnitt av Seinfeld. :) Det var nog helgens höjdare (vilket säger en del om hur jag haft det). Söndag betyder vanligtvist söndagsmiddag hos mammen och pappen, vilket det även gjorde idag. Med oss var min faster vars gubbe flydde ifrån henne för en månad sedan efter sju års äktenskap. Ärligt talat, hur fan kan man sticka ifrån någon bara så där? Efter sju år? Det måste vara höjden av feghet. Jag vet att jag låter som en moraltant när jag säger det men det är ett sånt sjukt tecken på noll medkänsla. Man kan bara hoppas att det aldrig händer en själv.

Såå, måndag då. Jobb igen. Som vanligt så här efter midnatt känner jag mig lagom omotiverad och ser redan fram emot nästa helg. Inga planer då heller men något ska väl alltid gå att hitta på.
Den som lever får se.

För övrigt, i referens till tidigare kommentarer, en av er hade passerat Borlänge. Jag beklagar sorgen. :) Vad gjorde du där förresten? Jag hoppas du är fullt medveten om att den här staden vi pratar om inte ligger på ett ställe där man kan åka förbi av ren olyckshändelse.

Vad jag gör under mina uppehåll? Mellan inläggen? :) En mycket bra och relevant fråga som jag har svårt att ge ett vettigt svar på. Men du ska veta det Anders att jag log när jag läste frågan. Tyvärr jobbar man ju alldeles för mycket, så att göra vad man vill är ju egentligen uteslutet. Innerst inne så önskar man ju att man kunde sagt att "under mina blogguppehåll är jag mestadels i mitt hus i Spanien och skriver på min roman som förmodligen aldrig kommer bli klar". Eller något liknande. Dessvärre så är sanningen betydligt närmare detaljen att "jag jobbar och är trött på kvällarna så jag orkar inte skriva". Men jag vet att ni inte vill tro på det. Ni vill så gärna att jag är mannen av stål som orkar allt...vilket jag förstås är...under rätt förutsättningar...eller? :)

Okej, jag ber om ursäkt, det uppdateras inte varje dag. Men jag försöker ta mig i kragen och det är inte varje dag jag har någonting att skriva. :) Men det är bra att ni ligger på.

Förresten, en sista grej. Det verkar som att jag äntligen får flytta ur min skokartong här mitt i stan. Verkar som att man äntligen fått tag i en ny lägenhet men mer i den här historien kommer utvecklas i veckan. Det ser ut som min nya adress kommer bli Lasarettsgatan. Men jag får återkomma när jag vet mer om det. Tills dess får ni fundera. För det vet jag att ni kommer göra...era murvlar.

Toanödig?

Alltså, är det inte lite så att man har svårt att känna sig glad för andra? Visst kan man tycka att den och den förtjänar saker och så vidare men innerst inne så är man ju den där råegoisten som vill att allt ska vara "mine, mine, mine!". Ta som exempel alla nära döden människor som vinner på bingolotto. Det är svårt att inte känna sig bitter när man ser dom bli mångmiljonärer. Det är lättare att bli glad när vänner cashar in något stort för då finns det ju alltid en chans att själv få en del av kakan. Det spelar ingen roll vad folk säger, i slutändan så handlar det alltid om en själv. Ni kommer alltså inte kunna lura mig med några diverse pretto-kommentarer. I know what makes you tick.

Tja, i övrigt då? Inte mycket. Jag har sprungit som en galning fram och tillbaks. Fastnade ute hos en kund som hade ett maskinfel (ibland servar jag kopiatorer) och dessutom visade sig att de var ensamma i Sverige om det. Ingen annan har sett det förut, vilket förstås gjorde samtalet med produktspecialisten aningen lönlöst. Jag hatar när det blir så här för jag kan inte släppa det. Men kunden tog det bra så förhoppningsvis får vi ordning på skiten imorgon. Min mor beundrar mig för mitt tålamod, när jag berättar ibland om vad som hänt på jobbet så fattar hon inte hur jag orkar med. Ska jag vara ärlig så fattar jag det inte själv heller men det kommer nog och slår en i bakhuvudet någon gång framöver.

På tal om huvud så har jag haft ont i huvudet ända sen imorse. Har blåsor under båda fötterna sedan en innebandyträning igår kväll med nya skor. Det såg ut som att jag skulle skita på mig när jag kom in på kontoret imorse. Något som Uffe självklart kommenterade glatt: "Toanödig?".

Två timmar kvar av arbetsdagen och jag känner mig nöjd när jag bloggar och får betalt för det. Ibland är livet härligt. Ikväll ska jag ut på landsbygden och fika. Det finns inget som retar folk på landsbygden mer än när man påstår att de bor på landsbygden.

Prova får ni se.