Toanödig?

Alltså, är det inte lite så att man har svårt att känna sig glad för andra? Visst kan man tycka att den och den förtjänar saker och så vidare men innerst inne så är man ju den där råegoisten som vill att allt ska vara "mine, mine, mine!". Ta som exempel alla nära döden människor som vinner på bingolotto. Det är svårt att inte känna sig bitter när man ser dom bli mångmiljonärer. Det är lättare att bli glad när vänner cashar in något stort för då finns det ju alltid en chans att själv få en del av kakan. Det spelar ingen roll vad folk säger, i slutändan så handlar det alltid om en själv. Ni kommer alltså inte kunna lura mig med några diverse pretto-kommentarer. I know what makes you tick.

Tja, i övrigt då? Inte mycket. Jag har sprungit som en galning fram och tillbaks. Fastnade ute hos en kund som hade ett maskinfel (ibland servar jag kopiatorer) och dessutom visade sig att de var ensamma i Sverige om det. Ingen annan har sett det förut, vilket förstås gjorde samtalet med produktspecialisten aningen lönlöst. Jag hatar när det blir så här för jag kan inte släppa det. Men kunden tog det bra så förhoppningsvis får vi ordning på skiten imorgon. Min mor beundrar mig för mitt tålamod, när jag berättar ibland om vad som hänt på jobbet så fattar hon inte hur jag orkar med. Ska jag vara ärlig så fattar jag det inte själv heller men det kommer nog och slår en i bakhuvudet någon gång framöver.

På tal om huvud så har jag haft ont i huvudet ända sen imorse. Har blåsor under båda fötterna sedan en innebandyträning igår kväll med nya skor. Det såg ut som att jag skulle skita på mig när jag kom in på kontoret imorse. Något som Uffe självklart kommenterade glatt: "Toanödig?".

Två timmar kvar av arbetsdagen och jag känner mig nöjd när jag bloggar och får betalt för det. Ibland är livet härligt. Ikväll ska jag ut på landsbygden och fika. Det finns inget som retar folk på landsbygden mer än när man påstår att de bor på landsbygden.

Prova får ni se.