Dygnvändaren
De säger att man aldrig ska hoppas på någonting. Att man aldrig ska bygga upp förväntningar på att någonting ska gå bra, att man ska lyckas med någonting. Man blir bara besviken när det inte går hem. Detta var jag ju medveten om, även fast jag tyckte att intervjun i Timrå gick bra. Innerst inne så trodde jag ju att jag skulle få jobbet.
När sedan samtalet kom, "i början av december" som utlovat. Så blev jag bara så oerhört besviken av att höra att jag inte var den de letade efter.
- Du har inte den pondus som en erfaren skulle ha i arbetet. Hur fan klämmer man ur sig något sånt egentligen? Det hade räckt med att säga, vi har anställt någon annan. Bättre lycka nästa gång. Istället får jag någon idiot som vill förklara exakt hur de tänkt och som ordagrant berättar varför de valt bort mig. Det behöver jag inte.
Ska sanningen fram så är det svårt att vara trevlig i sådana stunder. Men du ska veta att jag verkligen ansträngde mig.
Jag trodde aldrig att det skulle ta så pass hårt faktiskt. Att det verkligen skulle sänka mig ned till en position som jag länge sedan lämnat och inte skulle återvända till. Efter beskedet måndag kväll så har jag inte haft lust att göra någonting. Vägen till att söka nya jobb blev plötsligt så otroligt jävla lång. Men, det är nog bara att bryta ihop och komma igen. Dessa två dagar efteråt är faktiskt de två enda dagarna som jag inte ställt klockan och nu har jag verkligen börjat vända på dygnet ordentligt. På ett sätt så känns det bara skönt.
Om vi ska fortsätta med det negativa så blev det inte någon Södertäljeresa till helgen heller. Alla gamla klasskamrater ska samlas och festa lite. Det hade jag faktiskt behövt. Att få skratta lite. Klart, jag skrattar ju nu också. Men bekymren känns oftast väldigt avlägsna tillsammans med de där galningarna.
Trots det där, att det inte blir någon resa så ser jag ändå fram mot helgen. Det är mycket som ska hända och det mesta går i idrottens tecken. Det blir mycket skridskoåkning, hockeyspelande, innebandyspelande. Det känns bra, för i dessa tillfällen är nog de enda som man inte tänker på arbetslöshet, arbetssökande och det faktum att man är totalt jävla pank, utblottad och känd som den största spenderaren i modern tid. Det har aldrig varit något problem att göra av med pengar om man säger så.
VM-lottning på fredag. Hur ser drömlottningen, mardrömslottningen ut? Jag säger som så att alla grupper som inte innefattar Brasilien, Argentina, Australien, USA, Japan, Sydkorea är bra. Serbien slipper vi gärna också.
MODO förlorade mot LHC igår. Ärligt talat så tror jag inte MODO tar en poäng mot Linköping i grundserien. Det känns alldeles för långt borta. Räcker jättebra om poängen kommer mot HV imorgon istället. :)
Vad jag ska göra idag? Mycket viktigt och seriöst förstås. Eller vad sägs om att ha 9 avsnitt på säsong 4 av Sopranos att avverka? Jag har till på fredag på mig. Det ska gå.
När sedan samtalet kom, "i början av december" som utlovat. Så blev jag bara så oerhört besviken av att höra att jag inte var den de letade efter.
- Du har inte den pondus som en erfaren skulle ha i arbetet. Hur fan klämmer man ur sig något sånt egentligen? Det hade räckt med att säga, vi har anställt någon annan. Bättre lycka nästa gång. Istället får jag någon idiot som vill förklara exakt hur de tänkt och som ordagrant berättar varför de valt bort mig. Det behöver jag inte.
Ska sanningen fram så är det svårt att vara trevlig i sådana stunder. Men du ska veta att jag verkligen ansträngde mig.
Jag trodde aldrig att det skulle ta så pass hårt faktiskt. Att det verkligen skulle sänka mig ned till en position som jag länge sedan lämnat och inte skulle återvända till. Efter beskedet måndag kväll så har jag inte haft lust att göra någonting. Vägen till att söka nya jobb blev plötsligt så otroligt jävla lång. Men, det är nog bara att bryta ihop och komma igen. Dessa två dagar efteråt är faktiskt de två enda dagarna som jag inte ställt klockan och nu har jag verkligen börjat vända på dygnet ordentligt. På ett sätt så känns det bara skönt.
Om vi ska fortsätta med det negativa så blev det inte någon Södertäljeresa till helgen heller. Alla gamla klasskamrater ska samlas och festa lite. Det hade jag faktiskt behövt. Att få skratta lite. Klart, jag skrattar ju nu också. Men bekymren känns oftast väldigt avlägsna tillsammans med de där galningarna.
Trots det där, att det inte blir någon resa så ser jag ändå fram mot helgen. Det är mycket som ska hända och det mesta går i idrottens tecken. Det blir mycket skridskoåkning, hockeyspelande, innebandyspelande. Det känns bra, för i dessa tillfällen är nog de enda som man inte tänker på arbetslöshet, arbetssökande och det faktum att man är totalt jävla pank, utblottad och känd som den största spenderaren i modern tid. Det har aldrig varit något problem att göra av med pengar om man säger så.
VM-lottning på fredag. Hur ser drömlottningen, mardrömslottningen ut? Jag säger som så att alla grupper som inte innefattar Brasilien, Argentina, Australien, USA, Japan, Sydkorea är bra. Serbien slipper vi gärna också.
MODO förlorade mot LHC igår. Ärligt talat så tror jag inte MODO tar en poäng mot Linköping i grundserien. Det känns alldeles för långt borta. Räcker jättebra om poängen kommer mot HV imorgon istället. :)
Vad jag ska göra idag? Mycket viktigt och seriöst förstås. Eller vad sägs om att ha 9 avsnitt på säsong 4 av Sopranos att avverka? Jag har till på fredag på mig. Det ska gå.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida