Still on the run

ag blev nästan överraskad hur fantastiskt lätt måndagen flöt förbi. För en gångs skull hade jag verkligen motivationen att göra någonting på jobbet. Rätt skönt att saker och ting går lätt för en gångs skull. Satt och konfererade lite med Per, min tyste arbetskamrat om semester osv, vi kom fram till att han hade tolv veckor kvar och jag sexton. Det låter mycket men egentligen så är det ju inte så jäkla länge.

Men..det är ju egentligen helt sanslöst. Det slår mig att jag inte presenterat mina arbetskamrater, och det är ju trots allt läge att göra det nu när jag ändå bestämt mig för att försöka vara mer aktiv i bloggandet. :) Nog för att till exempel min vän Emma vant sig med ett inlägg i halvåret men jag antar att hon får ta den här träningsverken från lite mer frekvent uppdaterande. Kanske är man äntligen inne i en skrivande period igen? I hope.

I alla fall. Det handlar om lite färre den här gången. Vi är trots allt bara fyra på kontoret, mig inräknat. Det är Per, tekniker precis som mig. Sen Ulf och Lotta agerar säljare. Per är en ganska eftertänksam typ, gillar trav och att snacka skit om Lotta. Det sistnämnda ett intresse som även Ulf delar. Ulf som för övrigt kallar sig själv för "Vild och skiljd" efter att ha flyttat isär från sin fru för ett eller två år sedan. Han är snart femtio bast och nästan ute på krogen mer än vad jag är. En gång åkte han förbi oss, jag och ett gäng polare - jag poängterade för gänget att "där åker vild och skiljd". När Ulf fick höra vad jag hade sagt lös han upp med en viss stolthet i blicken. "Det är bra att du sprider ordet Johan, att Ulf är fri och redo". Han är rolig den gode Ulf.

Lotta är väl den som vi ogillar. Det är som svårt att säga varför och jag tror jag låter bli att hänga ut det här i bloggen. Det blir som lite overkill. Men ja, det blir väl såna känslor mot såna som försöker bestämma och ta en allt för stor del av kakan - lite för ofta. Det är gänget i alla fall och nu har jag ju jobbat där längre än ett år. Jävlar vad tiden går fort. Det är helt stört.

Hoppade på spinningcykeln igen ikväll. Efter en veckas uppehåll. Jag riktigt känner hur trött jag kommer vara imorgon bitti. Man hoppas att man tar sig ur sängen. Har lovat mig själv att faktiskt försöka kliva upp tidigare men ja, känner jag mig själv så brukar mina löften mot mig själv vara rätt enkla att bryta.

Efter spinningen samlades Ankan, Gugge och jag framför tv:n här hemma hos mig ikväll för att följa lite hockey på tv:n. Det blev lite kaffe, skitsnack och allmänt trevligt. Imorgon ska vi försöka dra igång innebandyn igen för folket. Det har varit några veckors uppehåll på grund av hockey och annat men nu ska vi försöka köra några veckor igen. Bra att man laddade upp med spinning idag så man har två betongspiror att fösa runt imorgon. :)

Det är inte så lätt alltid. Men jag antar att det är ett straff man får ta.

Inga tecken från min fasters gubbe heller. He´s still on the run. Tror inte vi ser honom på ett bra tag om jag får vara ärlig. Time will tell.

Är det vår nu? Sommartiden har inte lurat mig. Jag frös som ett as när jag gick till jobbet imorse, vår och sommar var ganska långt ned på listan just då kan jag säga. Rätt långt ifrån det jag tänkte på. Bara den kommer nån gång får man väl vara nöjd. :)

Att nöja sig med det lilla, är en större skatt än vad man tror.

/J

Söndag - snart måndag

Åter igen en söndag kväll. Snudd på måndag. Man är inne i ett sånt ruggigt ekorrhjul just nu att man snart inte vet var man ska vända sig. Veckorna, eller vardagarna är så enormt likadana att det blir mer och mer vanligt att jag hittar mig själv dagdrömmande. Är det någon annan än mig som har det svårt att koncentrera sig på jobb just nu, när man känner att vår, sol och värme är på väg? Egentligen så skulle man ju inte vilja vara något annat än ledigt. Även imorgon. Jag vet att jag kommer tänka "fy fan för måndag" imorgon igen när väckaren ringer. Ständigt denna söndagsångest.

Haha, på ett sätt är det ändå rätt lustigt. Den här bloggen får ständigt uppleva en upprepande klagan från min sida. När jag inte hade något jobb så klagade jag över det och när jag nu väl har ett jobb så klagar jag över att det förstör min vardag. Trots allt lite humor i det i alla fall.

Helgen förflöt utan problem. Eller ja, utan problem. Allt började med ett telefonsamtal egentligen där jag fick höra att min fasters gubbe bara tagit tandborsten och lämnat henne - för en annan kille. KILLE! Det enda meddelandet hon fått var en lapp på köksbordet. Fy fan. Den känslan unnar jag ingen, för jag antar att den är mer än fruktansvärd och värre än tortyr. Fortfarande i skrivande stund så är det ingenting nytt på den fronten. Det hela känns förstås hur trist som helst och nu, så här efteråt så är det ju en hel del tankar som mal runt och trots att jag och Tommy, som han nu hette var hyfsat nära..så nära som man nu kan vara till sin fasters gubbe, var det helt omöjligt att ana hur det skulle kunna hända. Fegt, otroligt fegt helt enkelt. Och trots att jag säger att det kändes lågt för mig så vill man ju inte spekulera i hur ens faster mår. :-S

Nåväl, i alla fall. Lördagen var egentligen ett stort ingenting. Jag åkte ut på elgiganten och köpte en dammsugare. Det var ungefär det största som hände. Expediten stod där helt världsvant och lutade sig över högen med kartonger, staplade på varandra. "Hur stor är lägenheten?", det var det enda han behövde veta och sen bestämde han vilken som skulle passa mig hur bra som helst. Det slutade med att jag köpte den och den är till och med provkörd. Dock så blev jag lite irriterad över att jag redan dragit in grus igen i hallen. Värsta grustaget till och med. Jävla vår. Lördagskvällen blev precis som de tre senaste hyfsat lugn. Jag satt och filosoferade med Björn och vi hann med att klämma några ruggigt nya och ruggigt olagligt nedladdade filmer. Vilket egentligen är allt som går att säga om lördagskvällen. Som vanligt gick man och lade sig alldeles för sent och klev upp alldeles för tidigt. Dessutom var man så oförskämd och skruvade fram klockan en timme under natten vilket förstås betyder att man blir totallurad när man kliver upp klockan tio och tror att man är utsövd. Icke!

Söndag, som då är idag... var även den en ganska lugn dag. Mormor förärades med ett besök och trots att jag nyss ätit frukost blev jag tvungen att äta när jag kom dit också. Risgrynsgröt med en massa mackor till det...plus att det förstås var kaffe efteråt - med bullar. Jag var mätt, är mätt fortfarande. Usch. Kvällen ägnades åt hockey där jag fortsatte mitt ätande och drickande. Chips i mängder och dessutom hann jag med att provsmaka lite whiskey. Whiskey. På en söndag? Mor hade genast ifrågasatt mina alkoholvanor och misstänkt att jag var på väg att bli alkoholist om hon hört om ett sånt här tilltag. Vilken tur att jag är så här hemlig och bara lägger ut det i en blogg på nätet. Omöjligt för nån att se.

I alla fall, allt som allt en bra helg. Skönt med vardag så man kan vila upp sig inför nästa helg för då ser det minsann ut att bli utgång. Jag undrar om man kommer ihåg hur man gör? :) Det tror jag nog. När det gäller såna evenemang gör jag få besvikna. Det värsta brukar vara dagen efter, men ja...proffs klarar allt som det heter och det råder inga som helst tvivel på att jag fixar det den här gången heller.

Den som lever får se.