Dagens sanning

Det finns ingenting svårare än att fylla ett blankt papper. Jag har på något sätt aldrig haft problem med den saken. Det går alltid att skriva någonting. Min C- och D-uppsats är två briljanta exempel på detta. I veckan fick jag för mig att jag skulle läsa igenom de här två mästerverken bara för att försöka komma ihåg vad det var jag och min kollega hade gjort.

I den första uppsatsen (C) tog jag mig till sidan tre innan jag förstod att de 126 sidor långa mästerverket inte skulle föra mig någonstans, förmodligen skulle den nedlagda tiden göra mig ännu dummare än vad jag redan är. Därför förlyttade jag mig vidare till D-uppsatsen med motiveringen att jag långt inne i minnet hade en uppfattning om att det här var mycket mer genomarbetat, strukturerat, inspirerat och intressantare. I den tog jag mig knappt igenom sammanfattningen innan jag drabbades av någon form av sjuklig trötthet och gick upp på övervåningen. Där genomlevde jag sedan kvällen med ytliga sitcoms och reklamkväll med femman som då och då, men bara ibland - avbröts av film.

Som ni kanske märker så börjar jag få ganska lite att göra i min arbetslösa vardag. Dagen börjar alltid med att jag kliver upp (förstås) runt 8-9-10 tiden. Tvingar i mig frukost, har aldrig varit någon monsterätare på morgonen utan det blir mest en eller två smörgåsar med juice, kaffe eller ibland mineralvatten. Sedan sätter jag mig framför datorn och söker jobb. Vilket oftast tar 1-2 timmar. Uppskattningsvis är jag klar med det runt 11-12 och sen är dagen helt öppen.

På något sätt så går dagarna i en jävla fart. Utan att jag gör någonting. I den här veckan tror jag att jag tagit minst två promenader med hundarna varje dag. Rutten jag går är i stort sett alltid densamma och det handlar väl om en 3-4 km. Eftersom jag har varit förkyld i ungefär en månad så är träning ingenting att tänka på heller. Börjar dock komma tillbaka till verkligheten igen nu och förhoppningsvis kan jag börja röra på mig i nästa vecka.

Igår var en rätt så bra dag, Björn var sjuk och kunde inte jobba. Så då åkte jag upp till honom och terroriserade honom större delen av dagen. Käkade lunch och kollade på en Hives dvd. Roligt på grund av att det var ett tag sen vi träffades och eftersom vi är ganska lika blir diskussionerna oftast väldigt...givande. :)

Kom hem till huset runt fem på kvällen och efter det var det hockey på tv:n som gällde och ytterligare tid framför datorn där jag skrev ett långt och argt brev till a-kassan som i grund och botten behandlade deras idioti och inkompetens. Återigen är jag i fejd med de jäklarna, de verkar ha stora problem i att förse mig med pengar. Trots att jag följer de krav de har. Återstår väl att se vad man får för svar. Dessutom så verkar de helt ha immobiliserat deras telefonlinje, efter att ha stått i kö i en halvtimme så kastas man ut och får en upptaget ton. Det slår aldrig fel. Jag har inte kommit fram där på länge. Jävla svin.

Orkar dock inte ta tag i det där ytterligare idag, utan det får bli en fråga för måndagen. Nu är det ju helg.

Sa jag förresten att jag jobbar idag? Återigen soptippen som gäller. Fredagar brukar vara ganska lugna här så jag kan i stort sett göra ingenting nu också. Den enda skillnaden nu är att jag får betalt för det. Positivt också är att den dryge Zlatan inte är på plats. Ingen verkar ha någon direkt koll på vad han håller på med, den enda uppgift som de har är att han någon gång igår kväll tog sin risiga traktor som inte gör mer än 19 km/h och hjulade via E4:an ned till Ullånger som uppskattningsvis ligger 4-5-6 mil från Övik. Tanken som slog mig direkt var att hur populärt det måste varit hos bilisterna - speciellt i de kilometerlånga partierna med en fil och mitträcke...

I helgen blir det fest! Dubbelpuben som gäller. Egentligen ingen större höjdare med detta, det brukar ofta vara ganska värdelöst. Andra har dock en annan uppfattning, speciellt de som bor ute på landsbygden. De ser dubbelpuben som en stor happening och drar på sig den allra finaste rödrutiga skjortan och jeansen. Det enda som fattas är egentligen träskorna. Men, det var ett tag sedan man träffade kompisarna eftersom man sällan gör någonting under veckorna...och som jag brukar säga när tvivel väcks:
- Huvudsaken är ju att det finns en bar där.

Vilket just idag inte får ses som någonting annat än, dagens sanning.

Flis-Janne = Zlatan?

Det blev ju självklart så att jag klagade lite för mycket på min egen tillvaro sådär strax före nyår. Det var egentligen inte så synd om mig trots allt. Förkylningen toppade fredag och kändes väl helt okej på lördagen. Så efter lite tjat från vänner så hamnade jag på nyårsfest trots allt. En fest som löpte på utan större problem med whiskey, grogg, öl och Johans ökända "same-groggar".

Jag trodde att jag skulle må betydligt värre på nyårsdagen än vad jag gjorde vilket var lite som en skänk från ovan. Äntligen fick man chansen att sitta i soffan och titta på alla möjliga repriser från serier man har missat. TV har äntligen fattat hur djävulskt lyckat det är att reprisera halva eller till och med hela säsongen i ett sträck under förmiddag/eftermiddag. Nu hann jag både med att avverka de avsnitt jag missat ur House och även Lost. Så nu kan jag skryta med att jag inte har missat ett avsnitt även i dessa serier. Hurra.

Äntligen har jag fixat ersättningen så den är korrekt från A-kassan. Det tog bara tre månader. Härlig effektivitet och serviceanda svinen bjuder på.

Fick en ny telefon på jobbet i veckan, vilket innebar att jag fick sitta och programmera in alla nummer till leverantörer och kunder. Spännande, som Nutti hade sagt. Förra gången jag fingrade på den andra nya telefonen som kom in så gick nätet ned i över 2 dagar här ute. Det känns dock skönt att de har förtroende för den IT-utbildade, duktige och framförallt ansvarsfulle administratören.

En av mina arbetskamrater hade köpt en trisslott förra veckan. De flesta hånade honom. Hur kunde han vara så jävla dum i huvudet att slänga bort pengar på sån skit? I slutet av januari sitter han i TV4:as studio och skrapar om rejäla pengar. Från och med nu ska han få köpa lotter åt mig med.

Det är fascinerande att man efter några veckors frånvaro på en arbetsplats försvinner ur det så kallade "snacket" eller "tugget". Som exempel så har den beryktade "Flis-Janne" fått ett nytt smeknamn - "Zlatan". Jag såg inga som helst kopplingar eller förklaringar till det här fenomenet eftersom att gubben är 60 år, och sett till hur han rör sig och till kroppshållningen så kan han inte ha mycket boll i sig. Till sist så visade det sig bli veckans utredning, jag kom fram till följande efter ett långt lunchsamtal med Conny the cavetroll. På frågan om varför Flis-Janne kallas för Zlatan svarade han:
- Har du inte märkt hur mycket han pratar om Zlatan? Det är ju för i helvete Zlatan hela tiden. Zlatan hit, Zlatan dit. Han håller aldrig tyst om Zlatan.

Som en liten bonus fick jag även en anekdot "Flis-Jannes" kulmen i sin Zlatan fixering. Det föreföll sig nämligen så att han hade följt med avfallsboysen ut på lunch en gång. Där fann han en donna bland serveringspersonalen som tydligen föll honom i smaken.

När hon sedan kom med hans mat lade han ut den briljanta inledningsfrasen, raggningsrepliken eller vad ni vill:
- Hur tror du det går för Zlatan ikväll då?

Tjejen med tallriken fick genast en irriterad uppsyn.
- Det ger jag fullständigt faan i, varav hon sen snabbt lämnade bordet. Självklart otroligt kul och efter det har namnet Zlatan följt med.

Visst är det härligt när man får saker som ligger och gnager i bakhuvudet förklarade? Det tycker jag i alla fall. Så nu i fortsättningen så vet jag varför han kallas för Zlatan, och det har inget som helst med bollkontroll att göra.