Egentligen väldigt upptagen

Jahapp. Ännu en fredag och ännu en helg på väg. Ibland vet jag inte om jag ska känna mig glad eller ledsen när helgen kommer. Ibland så känns det ju ändå som att fredagen innebär endast att måndagen bara är en pisskvart borta.

Positivt tänkande va?

Hur som helst så har jag typ ingenting planerat. Ingenting annat än att jag ska försöka hålla mig vaken under nattens VM-semifinal i ishockey. Fredagkvällarna brukar ju allmänt vara kvällen då man faller in i något koma liknande tillstånd, varvar ned och allt det där. Min arbetskollega föreslog att jag skulle sitta på en enbent pall för att klara av hela matchen. Kanske ingen dum idé. =)

***

Börjar bli uppriktigt less på en kundinstallation som jag nu hållit på från och till i två månader. Problemet sitter allt som oftast hos utvecklarna, med bas i Tyskland. Enda kontakten jag får ha med dem är via deras sk. ärendesystem där man informerar om vad som är fel osv...tanken är sedan att de ska svara och ev. om de tycker det är värt det, ringa upp.

Längsta väntetiden är för närvarande tre dar och kortaste en halv. Det tar för lång tid och det finns stunder då jag bara vill ställa mig och skrika rakt ut! Ibland tar det på krafterna att stå och smila och vara övertrevlig mot kunder vill jag lova. När jag får det här klart kommer jag ta mer än en öl. Det kan jag lova.

Ikväll kan jag inte dricka öl tyvärr, för då kommer jag garanterat sova förbi hockeyn. Vilket inte får hända.

Icke.

Nu blir det att invänta hemgång från jobbet. Vänta nu, skrev jag ett blogginlägg på jobbet? Nej. Det är bara en illusion.

Egentligen
så är jag väldigt
väldigt upptagen.
Jag
lovar.

/J

Fantastiskt

Usch och ve. Det är så mycket som händer just nu. Man hinner som knappt med själv. Först och främst fullt upp på jobbet där säljarna sliter i var sin arm på mig och den andre teknikern (kodnamn: P) roar sig med att vara ledig. Men ja, det ska väl slitas på dom som är unga. Konstigt vore det annars.

Var och tittade på en lägenhet ikväll med, helt fantastisk var den. Jag säger detta i jämförelse med min gamla då förstås. Den är inte fantastisk, den är ofantastisk och liten. Dessutom har den inget kök. Kylen med frysfack har ett frysfack som är trasigt. I den nya hade jag till och med ett fräscht badrum och en alkov för sängen. Fantastiskt. Det här stycket har många fantastiskt, vilket jag förstås är fullt medveten om. Jag har lust att flytta in direkt.

Det vore fantastiskt.

Nu gäller det att genomlida den här veckan, skönt med kortvecka nästa. Funderar dessutom på att ta ledigt på onsdagen nästa vecka. Så, bara två dagar nästa. :) Det känns positivt. Alltid bra med långledigt.

Jo, just. Smörgåstårta. Ikväll slank det ned tre bitar. Min faster fyllde 60 år. När jag anlände till hennes hem var mina föräldrar på plats och de upplyste mig om att jag hade köpt blommor åt min faster. "Jaha, se där ja. Grattis på dig. Vad fina dom var." :) Det måste varit ganska övertydligt att jag var där för att frossa tårta. :) Smörgåstårta är jag väldigt, väldigt svag för. En av livets bästa uppfinningar.

Tror jag gör er alla en tjänst och stannar här. Det kan ju trots allt vara rätt skönt att skumma igenom ett kortare inlägg ibland också.

Tycker ni inte?

Seinfeld-dilemmat

Måndag, måndag, måndag. Den här måndagen har inte varit särskilt annorlunda än andra måndagar. Som vanligt så var jag millimeter från att försova mig och som vanligt kom jag in på kontoret tio minuter efter jag borde varit där. Får alltid kompensera det med att sitta över tio minuter. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det fortsätter dock vara ganska lugnt på jobbet. Det är tredje veckan nu och jag glider på ganska bra. Vilket förstås har sina för och nackdelar.

Har slagit på träningstempot ganska hårt nu också och jag är uppe i hela fyra gånger i veckan nu. Det är inte någon form av beach 2008 på gång, lika bra att slå fast det. Men sanningen är ju att man mår jäkligt bra när man får gå därifrån och känna att man faktiskt fått lite motion. Om jag säger som så...motionen behövs. Minst sagt. Dessutom så gör träningen det lättare att jobba.

Jag har sett mycket Seinfeld på sista tiden. Alltså helt allvarligt så blir man ju lite störd i huvudet av att se på den serien, och när J.N dessutom klämmer två hela säsonger på mindre än en vecka så ser jag små "Seinfeld-dilemman" överallt.

Ett exempel är en expedit på Statoil macken alldeles bredvid mor och fars villa. Han (ja, en HAN, det är helt otroligt) agerar precis som vi har känt varandra i flera år. Utan någon speciell anledning. Igår hade han ett utlägg över att han hade varit förkyld i fyra veckor och inte fått sova på nätterna. Än värre var det när han dessutom väckte sin lillgrabb i sina hostattacker. Jag höll inte på att ta mig därifrån och trots att det stod en tre-fyra pers i kö såg han inte speciellt stressad ut. Frågorna jag ställde mig var dock, varför är han så trevlig? Jag vet att man ska vara trevlig mot kunder, men den här killen tar ett steg längre.

Hur jag hamnat i det här dilemmat vet jag dock inte, men jag misstänker att det har att göra med en biljettincident förra sommaren där både han och jag fick slå våra huvuden ihop för att skriva ut några biljetter till Bruce Springsteen. Men ja, annat än det vet jag inte...

Mina läsare har mage att kritisera mig för att jag först och främst kritiserar Borlänge och dessutom för att jag varierar kodnamn för de som omnämns. Svaret till Borlänge kritiken finns i det förra inlägget och när det gäller kodnamnen har jag inte bestämt mig riktigt ännu, får återkomma med beslut i det här. Zulu niner ES tango är dock klockrent.

Nu blir det spinning. På mitt första spinningpass någonsin för några år sedan började jag blöda näsblod. Instruktören kommenterade det hela med att vråla ut till hela gruppen: "kul att se att det är nån som tar i iaf!". Jag vet att jag ska ha det blogginlägget liggande någonstans. Tror jag får lägga in det här någon dag. Lite av en klassiker. Hur som helst, själv tyckte jag inte det var lika kul...

Nåväl...off I go.

Jävla 06:50

Ja, så var det måndag igen. Det är egentligen hur mycket som helst som borde skrivas och poneras men jag har egentligen inte den inspirationen just nu. Fredagkväll bäst som vanligt, även fast jag störs över hur min nuvarande jobbrytm gjorde att jag blev så där dödligt trött innan klockan 23. Var i säng vid halv ett.

Vaknade på lördagsmorgonen av att väckarklockan ringde. 06:50. Jävla 06:50. Det är faktiskt smått fascinerande att en människa kan bli så trött att han glömmer att stänga av väckaren på en lördag. Jag kommer ihåg hur jag släpade in mig på toan, halvt i koma - och sedan tillbaks till sängen. Långsamt hade jag faktiskt hunnit vakna till och jag hörde mig själv säga högt ut i rummet: "Men faan, det är ju lördag!".

Huvudet landade kort därefter på kudden igen och jag skulle inte vakna förrän några timmar senare av att mobiltelefonen ringde. I andra sidan var en aningen upprörd moder som rapporterade att morfar åkt in på sjukhuset än en gång och den här gången såg det värre ut än vad det gjort på mycket länge. Jag tänker inte tråka ut er med den historien mer än så, utan de som jag tycker förtjänar fått veta varför allt är som det är, vet redan. Det hela slutade med att jag kom hem strax efter 22 och sen hade jag inte lust att göra så mycket mer av den lördagen. Allt slutade med lite film i fotöljen, och återigen blev jag alldeles för trött, alldeles för tidigt. Klarade bara av att vara uppe 40 minuter längre än fredagskväll. Jag som alltid varit en nattmänniska. Jobb förstör nattmänniskor. Skandal på min ära. Skandal.

Mest dåligt samvete har jag av att ha missat E:s födelsedagskalas, speciellt efter hur jag uppförde mig på statt senast. Även fast jag vet att jag inte borde ha det, har jag det...

Söndag, och jag vaknar tidigt än en gång. Lyckligtvis har jag planerat för det här och har sista säsongen av Seinfeld i dvd:n. Kliver inte upp förrän efter två och efter 6 avverkade avsnitt av Seinfeld. :) Det var nog helgens höjdare (vilket säger en del om hur jag haft det). Söndag betyder vanligtvist söndagsmiddag hos mammen och pappen, vilket det även gjorde idag. Med oss var min faster vars gubbe flydde ifrån henne för en månad sedan efter sju års äktenskap. Ärligt talat, hur fan kan man sticka ifrån någon bara så där? Efter sju år? Det måste vara höjden av feghet. Jag vet att jag låter som en moraltant när jag säger det men det är ett sånt sjukt tecken på noll medkänsla. Man kan bara hoppas att det aldrig händer en själv.

Såå, måndag då. Jobb igen. Som vanligt så här efter midnatt känner jag mig lagom omotiverad och ser redan fram emot nästa helg. Inga planer då heller men något ska väl alltid gå att hitta på.
Den som lever får se.

För övrigt, i referens till tidigare kommentarer, en av er hade passerat Borlänge. Jag beklagar sorgen. :) Vad gjorde du där förresten? Jag hoppas du är fullt medveten om att den här staden vi pratar om inte ligger på ett ställe där man kan åka förbi av ren olyckshändelse.

Vad jag gör under mina uppehåll? Mellan inläggen? :) En mycket bra och relevant fråga som jag har svårt att ge ett vettigt svar på. Men du ska veta det Anders att jag log när jag läste frågan. Tyvärr jobbar man ju alldeles för mycket, så att göra vad man vill är ju egentligen uteslutet. Innerst inne så önskar man ju att man kunde sagt att "under mina blogguppehåll är jag mestadels i mitt hus i Spanien och skriver på min roman som förmodligen aldrig kommer bli klar". Eller något liknande. Dessvärre så är sanningen betydligt närmare detaljen att "jag jobbar och är trött på kvällarna så jag orkar inte skriva". Men jag vet att ni inte vill tro på det. Ni vill så gärna att jag är mannen av stål som orkar allt...vilket jag förstås är...under rätt förutsättningar...eller? :)

Okej, jag ber om ursäkt, det uppdateras inte varje dag. Men jag försöker ta mig i kragen och det är inte varje dag jag har någonting att skriva. :) Men det är bra att ni ligger på.

Förresten, en sista grej. Det verkar som att jag äntligen får flytta ur min skokartong här mitt i stan. Verkar som att man äntligen fått tag i en ny lägenhet men mer i den här historien kommer utvecklas i veckan. Det ser ut som min nya adress kommer bli Lasarettsgatan. Men jag får återkomma när jag vet mer om det. Tills dess får ni fundera. För det vet jag att ni kommer göra...era murvlar.

Toanödig?

Alltså, är det inte lite så att man har svårt att känna sig glad för andra? Visst kan man tycka att den och den förtjänar saker och så vidare men innerst inne så är man ju den där råegoisten som vill att allt ska vara "mine, mine, mine!". Ta som exempel alla nära döden människor som vinner på bingolotto. Det är svårt att inte känna sig bitter när man ser dom bli mångmiljonärer. Det är lättare att bli glad när vänner cashar in något stort för då finns det ju alltid en chans att själv få en del av kakan. Det spelar ingen roll vad folk säger, i slutändan så handlar det alltid om en själv. Ni kommer alltså inte kunna lura mig med några diverse pretto-kommentarer. I know what makes you tick.

Tja, i övrigt då? Inte mycket. Jag har sprungit som en galning fram och tillbaks. Fastnade ute hos en kund som hade ett maskinfel (ibland servar jag kopiatorer) och dessutom visade sig att de var ensamma i Sverige om det. Ingen annan har sett det förut, vilket förstås gjorde samtalet med produktspecialisten aningen lönlöst. Jag hatar när det blir så här för jag kan inte släppa det. Men kunden tog det bra så förhoppningsvis får vi ordning på skiten imorgon. Min mor beundrar mig för mitt tålamod, när jag berättar ibland om vad som hänt på jobbet så fattar hon inte hur jag orkar med. Ska jag vara ärlig så fattar jag det inte själv heller men det kommer nog och slår en i bakhuvudet någon gång framöver.

På tal om huvud så har jag haft ont i huvudet ända sen imorse. Har blåsor under båda fötterna sedan en innebandyträning igår kväll med nya skor. Det såg ut som att jag skulle skita på mig när jag kom in på kontoret imorse. Något som Uffe självklart kommenterade glatt: "Toanödig?".

Två timmar kvar av arbetsdagen och jag känner mig nöjd när jag bloggar och får betalt för det. Ibland är livet härligt. Ikväll ska jag ut på landsbygden och fika. Det finns inget som retar folk på landsbygden mer än när man påstår att de bor på landsbygden.

Prova får ni se.

Still on the run

ag blev nästan överraskad hur fantastiskt lätt måndagen flöt förbi. För en gångs skull hade jag verkligen motivationen att göra någonting på jobbet. Rätt skönt att saker och ting går lätt för en gångs skull. Satt och konfererade lite med Per, min tyste arbetskamrat om semester osv, vi kom fram till att han hade tolv veckor kvar och jag sexton. Det låter mycket men egentligen så är det ju inte så jäkla länge.

Men..det är ju egentligen helt sanslöst. Det slår mig att jag inte presenterat mina arbetskamrater, och det är ju trots allt läge att göra det nu när jag ändå bestämt mig för att försöka vara mer aktiv i bloggandet. :) Nog för att till exempel min vän Emma vant sig med ett inlägg i halvåret men jag antar att hon får ta den här träningsverken från lite mer frekvent uppdaterande. Kanske är man äntligen inne i en skrivande period igen? I hope.

I alla fall. Det handlar om lite färre den här gången. Vi är trots allt bara fyra på kontoret, mig inräknat. Det är Per, tekniker precis som mig. Sen Ulf och Lotta agerar säljare. Per är en ganska eftertänksam typ, gillar trav och att snacka skit om Lotta. Det sistnämnda ett intresse som även Ulf delar. Ulf som för övrigt kallar sig själv för "Vild och skiljd" efter att ha flyttat isär från sin fru för ett eller två år sedan. Han är snart femtio bast och nästan ute på krogen mer än vad jag är. En gång åkte han förbi oss, jag och ett gäng polare - jag poängterade för gänget att "där åker vild och skiljd". När Ulf fick höra vad jag hade sagt lös han upp med en viss stolthet i blicken. "Det är bra att du sprider ordet Johan, att Ulf är fri och redo". Han är rolig den gode Ulf.

Lotta är väl den som vi ogillar. Det är som svårt att säga varför och jag tror jag låter bli att hänga ut det här i bloggen. Det blir som lite overkill. Men ja, det blir väl såna känslor mot såna som försöker bestämma och ta en allt för stor del av kakan - lite för ofta. Det är gänget i alla fall och nu har jag ju jobbat där längre än ett år. Jävlar vad tiden går fort. Det är helt stört.

Hoppade på spinningcykeln igen ikväll. Efter en veckas uppehåll. Jag riktigt känner hur trött jag kommer vara imorgon bitti. Man hoppas att man tar sig ur sängen. Har lovat mig själv att faktiskt försöka kliva upp tidigare men ja, känner jag mig själv så brukar mina löften mot mig själv vara rätt enkla att bryta.

Efter spinningen samlades Ankan, Gugge och jag framför tv:n här hemma hos mig ikväll för att följa lite hockey på tv:n. Det blev lite kaffe, skitsnack och allmänt trevligt. Imorgon ska vi försöka dra igång innebandyn igen för folket. Det har varit några veckors uppehåll på grund av hockey och annat men nu ska vi försöka köra några veckor igen. Bra att man laddade upp med spinning idag så man har två betongspiror att fösa runt imorgon. :)

Det är inte så lätt alltid. Men jag antar att det är ett straff man får ta.

Inga tecken från min fasters gubbe heller. He´s still on the run. Tror inte vi ser honom på ett bra tag om jag får vara ärlig. Time will tell.

Är det vår nu? Sommartiden har inte lurat mig. Jag frös som ett as när jag gick till jobbet imorse, vår och sommar var ganska långt ned på listan just då kan jag säga. Rätt långt ifrån det jag tänkte på. Bara den kommer nån gång får man väl vara nöjd. :)

Att nöja sig med det lilla, är en större skatt än vad man tror.

/J

Söndag - snart måndag

Åter igen en söndag kväll. Snudd på måndag. Man är inne i ett sånt ruggigt ekorrhjul just nu att man snart inte vet var man ska vända sig. Veckorna, eller vardagarna är så enormt likadana att det blir mer och mer vanligt att jag hittar mig själv dagdrömmande. Är det någon annan än mig som har det svårt att koncentrera sig på jobb just nu, när man känner att vår, sol och värme är på väg? Egentligen så skulle man ju inte vilja vara något annat än ledigt. Även imorgon. Jag vet att jag kommer tänka "fy fan för måndag" imorgon igen när väckaren ringer. Ständigt denna söndagsångest.

Haha, på ett sätt är det ändå rätt lustigt. Den här bloggen får ständigt uppleva en upprepande klagan från min sida. När jag inte hade något jobb så klagade jag över det och när jag nu väl har ett jobb så klagar jag över att det förstör min vardag. Trots allt lite humor i det i alla fall.

Helgen förflöt utan problem. Eller ja, utan problem. Allt började med ett telefonsamtal egentligen där jag fick höra att min fasters gubbe bara tagit tandborsten och lämnat henne - för en annan kille. KILLE! Det enda meddelandet hon fått var en lapp på köksbordet. Fy fan. Den känslan unnar jag ingen, för jag antar att den är mer än fruktansvärd och värre än tortyr. Fortfarande i skrivande stund så är det ingenting nytt på den fronten. Det hela känns förstås hur trist som helst och nu, så här efteråt så är det ju en hel del tankar som mal runt och trots att jag och Tommy, som han nu hette var hyfsat nära..så nära som man nu kan vara till sin fasters gubbe, var det helt omöjligt att ana hur det skulle kunna hända. Fegt, otroligt fegt helt enkelt. Och trots att jag säger att det kändes lågt för mig så vill man ju inte spekulera i hur ens faster mår. :-S

Nåväl, i alla fall. Lördagen var egentligen ett stort ingenting. Jag åkte ut på elgiganten och köpte en dammsugare. Det var ungefär det största som hände. Expediten stod där helt världsvant och lutade sig över högen med kartonger, staplade på varandra. "Hur stor är lägenheten?", det var det enda han behövde veta och sen bestämde han vilken som skulle passa mig hur bra som helst. Det slutade med att jag köpte den och den är till och med provkörd. Dock så blev jag lite irriterad över att jag redan dragit in grus igen i hallen. Värsta grustaget till och med. Jävla vår. Lördagskvällen blev precis som de tre senaste hyfsat lugn. Jag satt och filosoferade med Björn och vi hann med att klämma några ruggigt nya och ruggigt olagligt nedladdade filmer. Vilket egentligen är allt som går att säga om lördagskvällen. Som vanligt gick man och lade sig alldeles för sent och klev upp alldeles för tidigt. Dessutom var man så oförskämd och skruvade fram klockan en timme under natten vilket förstås betyder att man blir totallurad när man kliver upp klockan tio och tror att man är utsövd. Icke!

Söndag, som då är idag... var även den en ganska lugn dag. Mormor förärades med ett besök och trots att jag nyss ätit frukost blev jag tvungen att äta när jag kom dit också. Risgrynsgröt med en massa mackor till det...plus att det förstås var kaffe efteråt - med bullar. Jag var mätt, är mätt fortfarande. Usch. Kvällen ägnades åt hockey där jag fortsatte mitt ätande och drickande. Chips i mängder och dessutom hann jag med att provsmaka lite whiskey. Whiskey. På en söndag? Mor hade genast ifrågasatt mina alkoholvanor och misstänkt att jag var på väg att bli alkoholist om hon hört om ett sånt här tilltag. Vilken tur att jag är så här hemlig och bara lägger ut det i en blogg på nätet. Omöjligt för nån att se.

I alla fall, allt som allt en bra helg. Skönt med vardag så man kan vila upp sig inför nästa helg för då ser det minsann ut att bli utgång. Jag undrar om man kommer ihåg hur man gör? :) Det tror jag nog. När det gäller såna evenemang gör jag få besvikna. Det värsta brukar vara dagen efter, men ja...proffs klarar allt som det heter och det råder inga som helst tvivel på att jag fixar det den här gången heller.

Den som lever får se.

Rocket sauce

Jag har lovat Emma att ta tag i bloggen. Vilket förstås betyder att jag måste göra det. Efter min fräscha nystart med nytt utseénde på sidan och allting föll allt i glömska och jag får villigt erkänna att jag inte haft en tanke på att skriva fler inlägg.

Jag måste verkligen skärpa mig.

För att svara på den enda kommentaren jag fick på förra inlägget så är svaret ja, vi fick bord, och ja, jag blev mätt. Dessutom drack jag öl. Ytterst, ytterst trevlig kväll.

Mycket på jobbet som vanligt, idag har jag fått springa som en jude, eller ja...det är faktiskt lugnare när skolorna har lov. Det blir inte dom obligatoriska service turerna till dom gamla skitmaskinerna som faktiskt skolorna sitter på. De som kopierar mest har de sämsta verktygen. Helt perfekt. Per, min supersurkuk till arbetskompis var rätt osur idag. Till och med rätt trevlig. Han funderar på att köpa en ny tv, bara för att hans flickväns nyinköpta hund åt upp hans soffa. Vilket på något underligt sätt lett honom till att köpa en ny tv. Svår matte, jag vet. Men jag har aldrig varit särskilt bra på det, heller.

MODO spelade 2-1 idag mot Frölunda. Jag tänker inte tråka ut er med att skriva om matchen det finns nyhetstidningar som beskriver det. Det jag däremot tänker skriva om är min sk. "bänkgranne". Han som sitter bredvid mig. En sak som är ganska fascinerande är hur man långsamt bara accepterar varandra och till sist kan snacka om i stort sett det mesta (iaf när det gäller ishockey). Vi har suttit bredvid varandra i två säsonger nu och sitter i stort sett alltid och småsnackar. Mycket trevligt. Han hade inte sett vår nya kanadensare heller och var nog den enda som skrek "HÄRLIGT!" när alla andra skrek "JAAA!" när samme kille avgjorde matchen. :)

Imorgon har F.O.S IBK premiärträning inför den tuffa korpsäsongen. Engagemanget är 100% och det ryktas till och med om att vi kommer trycka upp matchtröjor. Det hela känns faktiskt grymt roligt att äntligen få lira med sina närmaste polare. Förut har det typ bara varit med..."halvpolare". =) Min kondition står på noll så att jag kommer nog inte stå för några större underverk. Förhoppningsvis kanske man kan skaka fram lite av den gamla magin iaf.. mer om detta imorgon.

Tenacious D sjunger "Rocket sauce" i mina öron och det börjar dra ihop sig mot sängdags. Onsdag, mitten på veckan - sen hoppas vi på nedförsbacke. Full fart mot helgen. Indeed.

En helg som jag förvisso inte har några planer inför, men sånt brukar ju alltid kunna ändra sig. :)