Nog personligt ändå

fredag, augusti 18, 2006

En ny serenad

Jag har varit duktig på att kliva upp den här veckan. Trots den enorma trötthet jag känt exakt varje gång. Det håller inte att sova fem timmar per natt, men som det känns nu så finns det ingenting annat som fungerar. Det finns så mycket att tänka på, fundera - vända och vrida på minsta sak som jag oftast är expert på. Mitt i en tanke så somnar man, bara för att vakna av att väckaren skriker ut sin serenad för en ny morgon.

Imorse satt jag bara på sängkanten, trött som ett as, tittade på min tavla med byggnadsarbetare från Radio City Music Hall. Ni vet den där de sitter på en bjälke 4000 meter upp i luften och käkar lunch helt oberört, utan säkerhetslinor. På något sätt representerar den bilden något som jag hoppas på. Ja, inte direkt att sitta så enormt högt upp i luften då, utan mera tanken bakom det hela. Att på något sätt känna sig fri, känna sig som att man vet vad man gör och trivs med det.

Jag vet inte om jag har de känslorna just nu.

En vecka kvar på jobbet. Om jag inte skulle råka få förlängt. Vilket jag förstås hoppas på, men det är svårt att säga hur det kommer gå. Vissa dagar så känns det som att jag lätt kommer få förlängt och andra som att jag ska få foten så jäkla stenhårt. Det är iaf om jag tolkar Lennart, chefen, ledaren överkuckun. Instinkten är att jag bara vill skita i det och ta det som det kommer, men så snart jag funderar över att det faktiskt finns en möjlighet att jag blir arbetslös igen så sjunker humöret, jag vill verkligen inte dit jag var för 6 månader sedan. Vilket...var väldigt nära botten. Nu har jag tagit mig upp igen...bara för att återigen kunna utöva fritt fall än en gång.

Det är väl mina mest negativa tankar. Mina positiva tankar säger att med lite erfarenhet från det här jobbet kommer det vara lättare att hitta ett nytt. Och, det finns ju lite sanningar i det också men samtidigt så har jag faktiskt funderat lite på att börja plugga återigen. Journalistik blir det nog i så fall. Ett ämne som kallar mer och mer. Faktiskt.

Tre helger i rad så har jag varit ute på krogen, eller är det fyra? Jag kommer ärligt talat inte ihåg. Säkert är i alla fall att jag inte kommer ge mig ut på fest i helgen. Det blir lugnt och jag hoppas kunna få i alla fall tre sovmorgonar. Samtidigt som jag vet att så inte kommer bli fallet, minst två av dessa morgonar kommer jag glömma mobilen påslagen, och det är alltid ALLTID så att någon morgonpigg sate ringer och väcker mig. Får jag en sovmorgon är jag nöjd. 1 morgon av 3. 33,3%.

Det är ett ganska bra odds.

(Och förlåt Zäta. Jag försöker inte hålla mig undan. Det är bara det att ni bor lite långt från centrala Örnsköldsvik. Det är inget fel med Stockholm, det är bara det att det ligger lite avsides.)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]



<< Startsida