Lika som bär

Jag har varit alldeles för osocial på senaste tiden. Förmodligen så har jag njutit alldeles för mycket av mitt egna boende och bara mestadels tagit det lugnt. Det har blivit en hel del spelande ska väl också erkännas. Jag vet inte, på veckorna kommer det med automatik då de flesta kompisar har sina jobb och underliga arbetstider. Björn till exempel ser man aldrig till nu när det blir sommar, då han åker runt på alla Sveriges festivaler och representerar sitt jobb. Men, ska sanningen fram så ser man inte mycket av honom på vintern heller numera. Ibland kan ett boende på var sin sida av stan vara ett allt för långt avstånd.

När det gäller Johan så jobbar han i stort sett hela tiden nu också. Ibland blir man ju smått orolig över att hans Skanskajobb på Botniabanan ska förstöra karln helt och hållet. I alla fall, ikväll så blir det att vara lite social i alla fall. Två kompisar kommer hem på besök från sina respektive boplatser och det ser ut att bli lite aktiviteter tillsammans med dom. Lite bowling och lite annat krafs. I alla fall, vad jag vill säga är att det inte spelar så stor roll. Jag behöver komma ut lite och röra på fläsket.

Den första juni åker jag ned till Göteborg också, för att spela innebandy. Jag som trodde att resandet var över när det gällde just innebandyn men som vanligt så hade man fel. Hur som helst så ska det bli skönt att komma ifrån stan en helg. Att man dessutom har ledigt två dagar från jobbet känns inte alldeles fel heller. Det enda som rubbar samvetet litegrann är att jag inte tränat på 2-3 månader så konditionen är väl inte den bästa...fast om man ser det på ett annat sätt så kan man ju säga att jag är rejält utvilad. :)

---

Karate-Ulf har varit helt galen idag. Som vanligt gäller det aktiviteterna på börsen och när den nu äntligen pekar uppåt efter nån veckas ras så är han snudd på euforisk. Det enda som sticker lite i ögonen är väl att mina aktier också går bra. Förutom börsen så är han också stolt över det arbete han lagt under gårdagen när alla var lediga. Karate-Ulf har lagt in ett nytt golv i köket och under dessa två timmar vi har arbetat så har alla på kontoret fått veta det. Dessutom lyckas han flika in det till alla som ringer också. Ja, ska sanningen fram så är det de första som kommer upp i samtalen. Det spelar ingen roll om de vill eller inte.

Mutter-Pelle hade sin andra datakrasch på två veckor idag. Detta gjorde förstås inte honom särskilt glad. Ja, ärligt talat så är han inte glad än. Jag tror att den här datakraschen gjorde att han blåvägrade att erkänna att han var lik sin bror. Karate-Ulf påstod sig ha sett honom på stan under gårdagen. "Ni är ju som tvillingar, exakt lika hållning och allting!", påstod Karate-Ulf. "Nej, nej. Ibland undrar jag om vi överhuvudtaget är släkt", replikerade Mutter-Pelle. Efter att Karate-Ulf visat mig bilder på de båda så undrar jag fortfarande över vem som är vem. Som det ser ut nu så kommer jag nog aldrig att få veta.